Utbytesmålet
Orsaken varför jag valde Istanbul som utbytesmål var att jag ville spendera mitt utbyte i en riktig storstad med ett behagligt klimat och en livsstil som passade mig. En annan orsak var att jag tidigare spenderat ett halvår i Zagreb och gärna valde ett mål på Balkan då jag uppskattar kulturen och människorna i området. Istanbul är verkligen en enorm stad och under de dryga fem månader jag spenderade där hann jag inte se allt jag ville se. Staden är otroligt dynamisk, dränkt i historia och kultur, en bro mellan öst och väst och man kan finna utövare av alla olika livsstilar där, allt från hedonistiskt liberala till ultra-konservativa. Staden var mer europeisk och modern än vad jag hade förväntat mig men samtidigt var stämningen nästan magiskt orientalisk allt emellan.
Klimatet i Istanbul var mycket behagligt, ett milt medelhavsklimat. De svalaste dagarna i februari och mars låg kring 7 grader men redan i början av februari nådde termometern 20 grader med jämna mellanrum. Efter medlet av april låg dagstemperaturen konstant över 20 grader och det kändes som sommar för mig. Det regnade dessutom ganska lite och solen sken nästan väldigt ofta. På grund av närheten till havet var luften ganska ren trots de 18 miljoner invånarna i metropolen, med undantag av de kallaste dagarna då kolröken låg tät över de fattigare delarna av staden. Kulturen var passligt exotisk utan att göra det svårt att kommunicera över kulturgränserna. Speciellt den yngre och akademiska delen av befolkningen var lätta att komma överens med och bli vänner med då de levde ett relativt liknande liv som vi.
Arrangemangen
Arrangemangen inför avresan var relativt smärtfria. Jag måste dock be Riikka inleda ett nytt samarbete med Bogazici då Ingenjörsvetenskapliga hs. inte hade ett sådant från tidigare. Själva ansökningsprocessen gick väldigt smidigt då det sköttes via Erasmus. Jag ansökte om flera stipendier och blev tilldelad mer än vad jag hade förväntat mig, trots detta tvingades jag ta ut en del studielån i slutet av utbytestiden. Innan avresan ansökte jag om ett studievisum vid den turkiska ambassaden i Helsingfors. Detta måste man göra ifall ens studietid är längre än 90 dagar i Turkiet. Även detta gick väldigt lätt. Då jag sedan anlänt till Turkiet började knepigheterna då mitt studievisum skulle göras om till ett uppehållstillstånd. Lyckligen funderade vi tillsammans med några kompisar ut hur det skulle göras och det största problemet med detta arrangemang var de 2h långa resorna genom staden till polisstationen där detta skulle skötas om.
Lägenhet hittade jag redan i Finland, gällande Turkiet och säkert även många andra mål kan jag rekommendera Craigs List för detta ändamål. Jag hyrde ett rum i en stor lägenhet där jag bodde tillsammans med huvudhyresgästerna (ett turkiskt par) och en australiensk flicka och en dansk pojke. Hyran låg på under 300 euro i månaden och lägenheten i sig var bra då vi även kunde bjuda våra vänner över under kvällarna. Vi underhyresgäster hade dock vissa problem med huvudhyresgästerna vilket inte berodde på några kulturchocker utan främst på deras excentricitet. Bogazici har tre kampusområden vilka ligger på tio minuters promenadavstånd ifrån varandra och valet för boende låg mellan ett dyrt studentboende eller en lägenhet från fria marknaden i bostadsområdet mellan dessa kampusområden. Alla mina vänner valde fria marknaden vilket jag definitivt rekommenderar eftersom studentboendet var mycket dyrare och innebar mycket regler. Att alla mina vänner bodde inom 5 minuters promenad från min lägenhet gjorde min utbytesupplevelse ännu bättre och mer intensiv.
Huvudkampuset var otroligt, ett kampus från 1860-talet i amerikansk stil uppe på en hög kulle med utsikt över Bosporen. Gräsmattorna var både under veckorna och veckosluten fyllda av studeranden som njöt av solskenet och det fanns flera populära utsiktspunkter på kampuset. Vid kampusen fanns studentmatsalar där man kunde äta en middag för ca 0.60 euro både vid morgonmål, lunch och middag. Kvaliteten var sämre än i Otnäs men maten var inte förskräcklig så det gick bra att äta där några gånger i veckan då man kände att man ville spara pengar. Universitetet hade två gym, två simhallar och en stadion och på kampuset fanns flera små kafeer (bl.a. en Starbucks) och lunchrestauranger. Dessutom har Bogazici en egen sandstrand uppe vid Svarta Havet. Man kunde besöka universitetets läkare vid behov och gratis transport ordnades mellan kampusen (som ändå var inom enkelt gångavstånd från varandra).
I bostadsområdet (Rumelihisarustu) mellan kampusen fanns otaliga restauranger, lunchställen, kafeer, bagerier, butiker och barer och en marknad ordnades där varje lördag. Prisnivån var relativt låg i jämförelse med Helsingfors. För lunch eller middag i områdets restauranger betalade man mellan 3 och 7 euro och butikerna och marknaden var betydligt mycket billigare än motsvarigheten i Finland. I centrum av Istanbul och i de rikare områdena som omger Rumelihisarustu betalade man alltid litet – eller mycket – mer. Lokaltrafiken består av bussar, isolerade metrolinjer och spårvagnar. Under dygnets lugnare tider fungerade detta oftast bra men vid rusning stod allt stilla. In till centrum (15km) kom man ibland på 35 min och ibland på 1h30min beroende helt på trafiken. Med studierabatt kostade en engångsbiljett ca 0.40 euro.
Studierna
På plats förstod jag att kursvalet inte skulle bli så enkelt som jag förväntat mig. Mycket få vattenrelaterade kurser ordnades under vårterminen och de som ordnades hade jag antingen redan gått eller så var de alldeles för tekniskt komplicerade för mig och främst menade för doktorander. Jag tvingades alltså till slut ta kurser från andra ämnesområden vilket jag dock gärna gjorde för allmänbildningens skull. Jag tog en kurs i nationalekonomi, en i cellbiologi, en i rymdlära och en grundkurs i turkiska. Jag anser att jag antagligen fick mer ut av detta än ifall jag skulle ha tagit kurser i vattenteknik då jag hellre tar dem hemma där jag anser kvaliteten på undervisningen vara bättre. Undervisningen var ytterst föreläsningsbunden och även om vissa professorer var bra föreläsare saknade jag mer innovation i undervisningen. Kursernas spelregler gjordes inte heller klara vid början och detta ledde till att jag inte kom igenom en av kurserna då ett mellanförhör meddelades om via e-post på turkiska som jag inte förstod att låta översättas. Det förvirrande kursvalssystemet ledde till att jag efter några kursbyten nu har alla de kurser jag inte fullföljt på mitt betyg även då jag inte deltagit i dem. Kurserna krävde ungefär samma mängd arbete som i Aalto.
Fritid och resor
Det var absolut inget problem att hitta på fritidssysselsättning i Istanbul. Sevärdheterna i själva staden räckte till för hela vistelsen och mycket blev till och med osett. Jag reste runt i Turkiet en del. I närheten av Istanbul såg jag de mindre städerna Bursa och Edirne. Tre längre resor i landet gjorde jag också. En gick till Kappadockien, ett område i centrala Turkiet med otroligt landskap format av vulkaner. En gick till den västra delen av landet med Izmir, ruinstaden Efesus och de varma kalkkällorna i Pamukkale som mål. Den sista resan jag gjorde i Turkiet gick till den östra delen av landet till städerna Gaziantep, Sanliurfa, Mardin och Diyarbakir längs den Syriska gränsen. En mycket fin resa till ett område som kulturellt ligger otroligt långt ifrån Istanbul. Under vårt vårlov tog jag mig tillsammans med 4 kompisar till Iran för två veckor. Detta var utan tvekan den bästa resa jag gjort i mitt liv. Iran var otroligt vackert och överraskande med de vänligaste människor man kan tänka sig, en överraskande säkerhet och väldigt mycket att se. Nattlivet i Istanbul är utmärkt och väldigt ungdomligt och europeiskt. Staden passar perfekt in i begreppet ”en stad som aldrig sover” och centrum var mycket livligt till och med kl. 5 på natten på en måndag. Alltid fanns det något roligt att göra. Jag använde mig ganska mycket av universitetets gym och stadion och de var utmärkta och moderna.
Vad jag lärt mig
Jag anser mig ha lärt mig mycket om livet i en riktig storstad och lärde mig att trivas där mycket bra. Jag har även lärt mig mycket om Turkiet och dess intressanta kultur. Genom min vistelse i Istanbul och min resa i Iran kan jag säga att jag stiftat bekantskap med Islam och sett hur lika dess utövare är oss och hur nära den västerländska livssynen de ligger. Detta anser jag vara en värdefull motvikt till det urval av nyheter om denna religion och dessa kulturer vi läser om i våra medier. Jag kan anse mig själv som mer självständig efter denna vistelse även om jag redan tyckt mig vara det tidigare. Jag lärde mig dessutom hur lätt jag egentligen har att stifta nya bekantskaper då man befinner sig någon annanstans.
26.11.2013
